Typiskt asså typiskt.

Tröttnat på att vara tjock, men inte tröttnat på mat. Så t y p i s k t! Annars då? Jo du, skapar mest kaos. I förhållandet, på jobbet. Är missnöjd. Liksom uppretad, aggressiv. Säger, eller slänger ur mig saker lite hur jag vill och folk ba amen åh och himlar med ögonen och jag ba AMEN ÅH och himlar stenhårt med ögonen. Så det gör ont. Liksom vansinnigt. Ryckigt. Epileptiskt. Sinnessjukt. Och tänker ba god damn moron. Blir liksom hetsig intensiv och debatterar allt. Hittar enbart problem. Aldrig lösningar. Och skulle en lösning bli upptryckt i ansiktet så hittar jag problem med den direkt. Skulle behöva...nåt. Tagga ner? Lugn och ro? Semester? Nytt jobb? Ny inställning? Amen jag vet inte. Orkar liksom inte bry mig. Skäller till höger och vänster och tar tre, tre!!!, sockerbitar i varje tekopp. Tar ofta en påtår direkt på, med lika många bitar till. Får liksom inte nog eller får nog!!! Livskris? Uttråkad? Bara trött? Vet inte, säger jag ju. Allt är bara jobbigt. Och det är min inställning till allt som gör allt så jobbigt. Jag fattar ju det, ivarjefall. Men det är för jobbigt att ändra inställning. Och så var det med det, you god damn motherfucker. *himlar galet med ögonen*