Jag hatar vintern och kylan

Lilla börjar bli stor for real. Snart är hon lika stor som Ebbe var när han blev storebror. Och fast Lilla känns stor nu, känns hon som en bebis jämfört med hur jag minns Ebbe i samma ålder. Känner mig taskig, hur kunde jag skaffa en till bebis när han var så liten? Hade inte han behövt ha mig ifred längre? Annars så tittar jag mest på, när livet flyter förbi. Ibland gråter jag och skriker för orken är helt slut. Vissa dagar är väldigt bra. Men jag missar barnen, Lillas härliga ålder, jag missar den. Fast det kanske bara är rättvist nu när jag tänker efter. Missade ju Ebbes med, för jag var en flodhäst. Jag är då avundsjuk på friska människor och vill slå alla som gnäller över magsjukor och förkylningar på Facebook. Att vara sjuk i en vecka, va fan är det? Inte ett skit. Jag är gärna sjuk en hel jävla vecka, eller tom två. That's a motherfucking piece of cake.