söndag 29 juli 2012
The Kids are Alright
Ibland (ofta) verkar det som jag är trött på di sära små människorna som bor här och javisst, de kräver en massa tålmod men det är värt att ha dem hängandes runt här för de sjuka grejer de säger. Alltså lyssnar man på deras snack, och inte bara försöker koppla bort allt, så blir man glad. Sjukt roliga är de, de roligaste jag någonsin känt.
Och dagens oro, eller fuck hela livets oro, är ju en oro för dem. Jag måste lära mig släppa den, alltså måste! Men hur fan ska man göra det när man ska släppa iväg en tandlös stackare som inte kan knyta sina skor i händerna på 12-åriga tjuvrökare. En lärare på 25 galna ungar och 50 på 2 fritidspedagoger. Fy fan, vad ont i magen jag har. Men han är väl större än jag tror, men samtidigt väldigt liten. "Du kommer inte tro mig, men jag tyckte jag såg tandfen i natt, har hon gula kläder?"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I hear you! Det är väl det man får öva på, typ hela livet. Släppa taget. Nästa år sak Sixten börja skolan och jag har redan ont i magen för det. Alla uslingar, mobbare, tjuvrökare och heroinister som finns på skolgårdarna. Och så min lilla känslige prins. Ja, släppa taget, det var ju det ja...
SvaraRaderaJa, fan vad det är mycket heroinister i förskoleklasserna nowadays. Och vi med de känsliga barnen, n hur ska det gå för dem bland mobbarna, nedtryckarna, tjuvarna och banditerna. Oh, det är så jobbigt. Köpt en Angry birds-rygga till ungen och hoppas att han får lite streetcredd.
SvaraRadera