onsdag 1 augusti 2012

Så kan det gå

Efter åratal av övertalning, förhandlingar och ren propaganda fick jag ett svagt ögonblick i semesterns lättja och nu sitter det en byracka här hemma. Gudomligt söt förstås, men allt detta arbete i alla dessa år som väntar, tynger axlarna rejält. Da babydaddy är i himmelriket, jag såg till och med en tår i ögonvrån igår. Har redan fått tvätta alla mattor en omgång, det är det väl värt! Det är det väl värt?

3 kommentarer:

  1. från att jag var nyförlöst fram tills typ nyss orkade jag inte ens titta på hundar pga jobbet och berooooooendet typ.
    men det är bra för ungarna! och babydaddy får väl ta störst ansvar pga vilja ha eländet?
    de är söta, hundarna.

    SvaraRadera
  2. Ja, det är verkligen inte min hund. Fast jag går ju sist och kommer först, så det blir väl jag som måste rasta obäket och städa upp alla söndriga blomkrukor, sönderbitna skor och nerkissade mattor. Oh the joy! Nämnen är glaset halvtomt, är gräset grönare på andra sidan, är jag lite neggo? Nej, det tycker jag väl inte. :-)

    SvaraRadera
  3. Nej, nej, vägra rasta - åtminstone på morgonen eller kvällen eller om det regnar. Men, det var ett väldigt festligt inlägg, jag fnissade gott. Klart det kommer bli mysigt. Och kissigt...:-)

    SvaraRadera