Be cool

Jag är sur. Sur för att jag är trött, slö och svag. Sur för att 5 veckor gått och det bara är en kvar. Sur för jag borde måla fönster, rensa ogräs och städa. Sur för att jag är sur. Lite sur även för hunden. Ja söt. Usch luktar. Kräver planering och kräks i bilen. En bebis men ändå inte. Och lite stressad blir jag för näsan är täppt och ögonen kliar och jag vill inte krossa några hjärtan. Allt är symtom på stress säger jag och samtidigt tänker jag, jag är verkligen stressad. Men för vad? Varför? Tråkiga måsten to hell with'em. En vecka kvar med självständiga barn, finaste karlen och inget ösregn. Slappna av och njut. Be cool.