fredag 24 augusti 2012

Ett, två, tre. På det tredje ska det ske. Three is a magic number. Alla goda ting är tre. Och Johnny Depp är alltid het.

Drömde i natt, är så effektiv så jag passar på att drömma för fullt de 4-5 timmar jag sover. Hursom drömde i natt jag var gravid och det var en kille. Jag var lycklig. Inte alls stressad och rädd. Vad betyder det? Att jag visste att jag drömde och därför tyckte piece of cake att föda i en dröm, blir det för jobbigt då kan man styra så små, små gubbar kryper in och lyfter ut barnet, eller att det nya är smärtfri förlossning, bebisen transporterar sig omärkligt och ljudlös genom huden, som ett spöke. I drömmen dör man inte på förlossningen. Barnet får icke kolik, skulle ungen få kolik mot alla odds dyker Johnny Depp upp och är manny med helande krafter. Han kanske helar lite på morsan med och hon ba, kör hårt Johnny D, i drömmen finns inga konsekvenser. Inga makar som blir tjuriga för att man råkar shag the Depp. Men nu till detta med ett tredje barn, tänker mycket på det. Varför? För att det börjar bli sista chansen? För att det är inne att ha tre, eller fan nu är väl trenden fyra? Kommer man alltid fundera på ett barn till oavsett hur många man har? Blir man någonsin nöjd? Blir jag någonsin nöjd? Hur fattar man ett beslut? Vad ska man grunda det på? Om jag skaffa tre, skulle jag börja fundera på fyra då? Varför tänker jag så mycket på en trea? Min hjärna säger till mig tydligt, det är bra nu. Det är såhär mycket du klarar av. Varför börja om? Varför? Och varför älta detta? Vi har det fantastiskt nu (eller hade tills the dawg dök upp). Mina barn behöver mig, min tid räcker inte. Gillar inte heller att hänga upp små, små strumpor på tork hela nätterna. Kollar hellre på Big Bang Theory eller sover 4-5 timmar och drömmer om ultraljud och Hansen från 21 Jump Street. Vill jag ha ett barn till? Drömde för övrigt att det var dagen innan avresa för vår två veckors solsemester och jag kom på att Ebbe in te skulle med, han skulle bo hos farmor. Fick panik och ringde till flygbolaget och skrek, ni måste fixa en biljett. Ni måste fatta att jag varit insane när jag fattade beslutet att sonen skulle få stanna hemma. Jag var verkligen panikslagen. Sen vaknade jag av Lillas morgongnälliga stämma. Jag viiiill ha välling NU! Och så är det en ny dag och tack och lov att det är en lördag och det är en ledig helg på två hela dagar framför oss.

1 kommentar:

  1. Jag valde att se det långsiktigt (och det var väl tur annars skulle jag förmodligen vara inlagd på psyk nu) med tre barn och då kändes vårt beslut bara roligt. Fast jag visste liksom när jag fött mellanbarnet (trots helvetesförlossning och skitgraviditet) att jag inte var klar. Nu känner jag inte att jag blickar längtansfullt på gravidmagar och tiden är rätt knapp för en fyra, så tre blir bra. Tror jag. Dessutom mer logistiskt hanterbart. Gör det gamla tricket att singla slant om beslutet och känner du dig nöjd eller missnöjd över resultatet har du oftast ett slags svar...

    SvaraRadera