lördag 18 augusti 2012

Ja du, vad ska man säga.

Ett hus ingen har gjort något med på 60 år. Jag ba: Var är tvättmaskinen? Är det där en tvättmaskin? Fatta smutsen överallt, golv, väggar, lister. Allt måste bytas, fönster, tak, garageport. Insyn från fyra hyreshus i hela trädgården. Alltså hela! Planlösningen var ok, men allt annat kräver grov renovering. Två barn, hund, renoveringskaos i ett par år och leva på vatten och bröd är vad som krävs. Om inte nån slänger över en mille eller så. Akut behovet jag kanske 20 laxar. Hunden har kissat i soffan.

5 kommentarer:

  1. Håller med: gör det inte! Vi har ett hyfsat underhållet hus, alla invändiga ytor renoverade. Och ändå: det är skitmycket att göra med ett hus oavsett. Klippa gräs, måla fönster, fixa saker som plötsligt inte funkar, upptäcka att alla spotlights på nedervåningen (60 st) är felmonterade och kan vara brandfarliga, gräva upp sten ur rabatten... Listan är oändlig. Så nej. Är inte läget toppen heller (insyn) så är det inte värt det. Renovering låter inte som vad du skulle uppskatta just nu... Ni hittar nåt annat, nåt bra. Tålamod... Kram

    SvaraRadera
  2. Ja, köp ej. Vi har ett bra hus. Bara att det inte ligger där jag vill. Location, location, location. Området som vi bodde i tidigare, vill jag tillbaka till. Problemet är bara att vi inte har råd att bo där, områden fick ett rejält uppsving för några år sen och huspriserna steg över alla rimliga gränser. Då flyttade vi därifrån, för vi hade liksom inte råd. Men ändå kan jag inte släppa det riktigt. Vill tillbaka, men flyttar vi tillbaka är hyreslgh det vi har råd med.

    Hatar pengar, status och skit. Vill liksom bara bo där det känns hemma. Måste väl skola om mig, vinna på lotto eller råna bank och bli sådär så trevligt nyrik och fläsks på och köpa upp en hela gata sen.


    Och Ebbe trivs inte i skolan. Han hittade ingen kompis på dagis. För han fantiserar och leker rollekar och de andra leker brottning och karate. Och de är dumma mot mig. Mammahjärtat får panik och vill bara rycka bort honom från skiten. Och flytta honom från skolhelvetet och området. Vi skulle ju bo sådär blandat med folk från alla samhällsklasser tyckte jag, men när sexåringar undrar när vår hund kan börja kampa och allmänt beter sig som 14-åriga gangstrar, så känner jag att man kanske borde flyttat till det där sk fina området i utkanten av stan. Där alla Svenssons med kitchen-aid, hunterstövlar och oss Mollykoftor bor. Där alla är sådär falskkäcka och har får ont i magen när grannen byter till finare bil. Där kanske vi skulle bott, där man papporna knullar fjortisar på sina affärsresor och mammorna smygsuper och problemen sopas under mattan.


    Och Gud så bitter, fördomsfull och elak jag är. Men jag har lite panik i dag och vill bara komma härifrån.

    Och denna kommentar, blev ett helt inlägg i sig.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag får också ont i magen när jag läser vad du skriver. Känsliga rollekande pojkar ska få vara just sådana och de andra kan dra något gammalt över sig... Vet precis hur du tänker kring det där med flytt. Vi gjorde ju det med hjälp av lån från svärföräldrarna för själva hade vi aldrig råddat det. Och förhoppningen var just att känslige blyge femåringen skulle få en mindre tuff omgivning. Det vet vi ännu inget om. Hoppas så att ni hittar det där boendet som känns hundra snart! Kram!

      Radera
  3. Och det är min iPhone som har dyslexi och inte jag. För mig är det ju fan inget för på. Det är ju alltid de andra. :-)

    SvaraRadera