Den gamla goda onda tiden

De andra ba; budget blabla utveckling blabla hösten blabla resurser och jag ba; vem är jag. Hela sommaren har min bästa vän sagt att jag har en pinne i röven. Babydaddyn har kallat mig präktig i åratal. Och det var ju inte igår jag dansade i bh på borden. En gång i tiden när jag var ung var jag ganska arg och hånfull. Men jag var också lite galen. Gjorde crazy shizzle. Traskade in på fester med ett entorage och bette mig som jag ägde stället. Jag drev med alla, inklusive mig själv. Jag behandlade killar som de var skräp. Himbos sa vi då. Jag var verkligen arg och kaxig, men jag var också fri och galen. Jag var nog ganska oberäknelig på ett roligt sätt. Jag var fuck it, nu kör jag. Fast jag oroade mig då med. Jag var analytisk och strategisk. Åh gawd, jag hade många kassa sidor. Men många bra med. Speciellt det där med vild and crazy och framförallt fri. Jag var Leonardo längst fram på det där skeppet. Men nu. Nu har jag fullt upp att vakta kids. Jag har noll tolerans mot fylla bland barn. Jag har koll. Stenkoll mest hela tiden. Därför är jag trött. Och därför har jag nog, trots att jag himlade med ögonen, en pinne djupt inne i röven. Jag börjar fatta nu vad de menar. Jag har blivit tråkig. Allvarlig. Seriös. Jag behöver väl rycka ut pinnen. Men jag kan ju inte bli 16 år igen. Hur ska jag bli Leo, 30+,med håret fladdrande i vinden? Tröjan sitter ju på nuförtiden. Vill inte ha valkarna fladdrande i vinden. Eller det kanske är det jag behöver? But i'm from the 70's, i'm not a 90's bitch. Jag säger det budget-schmudget, resurser hit och resurser dit. Hallå, jag genomgår en livskris här. Låt oss fokusera på mig. Ska jag behöva klättra upp på bordet med mitt ryggskott och go i don't think you're ready for this jelly - on you för att pinnen ska slå i bordet och jag blir fri igen.