Surare än en citron, som en lime kanske.

Det känns som ingenting är bra. Sökt ett jobb jag bara måste ha och så har de inte ens kallat mig på intervju. Jaja, jag har inte alla utbildningar de kräver men jag skulle ändå vara bäst. Inget saknat självförtroende där. Men annars så. Mitt jobb rullar på så fort. Jag ska vara med i alla jävla grupper och komma med ideer ,och så långt är det väl ok, men sen ska jag också genomföra alla ideer. Foton hit, informationsbrev dit, föreläsa för 1000 personer, fixa powerpoints, komma på skämt. När hela branschen bara suger. Kan inte stå för det mer. Intervju för lokaltidningen om senaste projektet. Funderar på att göra en Robinson-Robban, måla mig blå och bälja ut all skit. Vi har löss på jobbet med. Fattar du att mitt huvud kliar? Hypokondrin når nya höjder. Kan man vara såhär trött, snurrig och andfådd utan att ha en allvarlig sjukdom. Ungarna. Har inget tålamod. De kissar hela nätterna och en har ett misstänkt fästingbett. Hunden pissar och tuggar sönder allt. Alltså allt! Hoppar upp i ansiktet på alla. Vad den gör med mitt höga blodtryck vill jag inte ens veta. Och varför ringer de inte in mig på en intervju? Va? Hungrig är jag också. Och fattig som fan. Och trött, så trött.