När ditt öde blev att flyta med och tiden rann ifrån dig är titeln på mina memoarer som troligtvis kommer ges ut närmare aldrig.

Hej! Det känns mycket trevligt att jag har en så stark fanbase, trots mitt mycket sporadiska bloggande. Thanks Pea! Ok, mitt liv är så himla enkelt och bekymmerslöst så jag skapar problem. Mina största just nu, förutom My hopletas disare to learn to varpen diem är 1. Mitt jobb. Måste ha ett nytt. Vill helst ha ett enkelt, där man kan styra sina arbetstider och tjäna hyfsat med pengar. Skulle gärna vilja ha lite status också. Har fått en längtan efter r e s p c t, mitt babtface och min bimbovoice gör så att jag inte tas på allvar. Jag är typ en korkad 22-åring i arbetsgivarnas ögon. Fast jag egentligen är en mogen kvinna med mycket vishet och livserfarenhet under bältet. Under bältet, åh yeah. Skoja. 2. Jag har hemproblem. Alltså jag kan inte förklara det riktigt. Jag kan absolut inte förklara varför jag är så fixerad. I sju år har detta upptagit mina tankar. Jag bor på fel ställe. Det är fel att bo här. Mina barn ska inte växa upp här. De skulle inte gå på den här förskolan och skolan. Vi skulle leva där, därborta vid de fina träden och gatorna som är hemma. Det gick fel nånstans, jag gjorde fel och nu lever vi i ett paralelluniversum och åren bara går. Och ungarna trivs och tror detta är hemma. Men de har ju så fel. Det var inte här de skulle växa upp. Och du ba; men hade det varit bättre där? Kan ni ha det bättre än ni har det? Ni är lyckliga! Och jag ba; Ja, ja, ja, JA! jag vet! Jag vet inte vad grejen är. Jag vet bara att det blev nåt error där, med yrke och boende. Jag tog inte kontroll. Jag var inte målmedveten. Jag bara jamsade med. Lät livet driva fritt och bara haka på och flöt iväg. Nästa gång ska jag vara så målmedveten. Bara liksom bestämma mig som 4-åring, staka ut allt och spara i aktier. Nåväl. Eller förresten. En sak till. Jag skaffade aldrig det där tredje barnet heller. Det jag bestämde mig för att jag skulle när jag gick i nian. Åren gick för fort och jag hann inte med. Så det blev ingen lillebror. För det var det det skulle bli. En lillebror. Eller från början skulle det bli två brorsor och en sladdisyrra. Men nu nu blev det lite runtrört. Huller om buller. Ja, lite så som allting blev faktiskt. Kanske tog det skruv åt helt fel håll redan då på högstadiet. Då River dog. Jag bestämde mig någon gång i slutet på 80-talet att jag skulle åka till USA och gifta mig med honom. Det var liksom mitt öde. Så dog han. Och mitt öde gick åt skogen. Borde skaffat mig ett nytt öde, men orka. Men orka, det är min melodi. Som nu, jag måste sova. Har ett tag nu, ärligt talat är det nog i närmare tre år, gett mig själv ett löfte varje morgon. Ikväll ska jag lägga mig i tid. Och så gör jag aldrig det. Jag är så himla opålitlig och vem ska man liksom lita på när man inte ens kan lita på sig själv? Har aldrig lagt mig i tid. Eller max fem gånger, på över 900 tillfällen att göra det. Hello My namne is Orka, Men orka and i've got à license to...not sleep ever. Platsar i vilken vampyrserie som helst. Och nu bara bla bla bla bla bla. Gå och lägg dig för helvete. God natt.