Och så var vi där igen

Ont i huvudet, ont i nacken, sanslöst trött, tvätta och fika och det var den helgen det. Blrjar få mycket svår söndagsångest. Vill inte jobba och det är inte enbart för att jobbet är tråkigt för det är ok när jag väl är där. Är bara trött på alla procedurer. Frukost, sminkning, påklädning av mig och ungar. Kläderna har krympt igen. Lämning och gråt. Orkar inte. Cykla och jobba. Och regn. Och hämtning. Mellanmål, griniga ungar. Plocka undan, tömma diskmaskin. Matlagning. Duschning. Och läggning som tar timmar. Kan man gå in i väggen av att bara leva. Behöver vara ensam med bara tv som sällskap. Vill frossa i Oprah och real Housewifes. Värma mat i micron och vara själv. Lathet? Depression? Vanlig trötthet? Jobbade ett par timmar idag. Hemifrån. Brukar aldrig klara av att jobba hemifrån. Vill ändå ha ett jobb där man kan jobba hemifrån. För jag vill vara själv. Ensam hemma på vardagarna. Lalla runt. Vattna en blomma. Falla ner i soffan. Läsa. Men nej. Nu är det jobba, jobba, jobba som häller. Sena kvällsmöten. Komma hem för att sova, börja om igen. Och lite ångest har jag för intervjun. Han ringer nog imorgon. Vad ska jag säga. Du, jag tänkte vara arbetslös ett tag. Och bara typ glo. Visst är jag ambitiös och full av ideer. En klippa. En lifesaver. En varje business vill ha. En som inte är rädd för att ta i när det behövs. Som jobbar länge och gratis. För gratis jobbar vi i min branch. Börjar bli trött på det där med. Att alltid vara fattig. Aldrig lyxiga weekendar i New york. Någon med min arbetsmoral och kämpar glöd är väl värd det. Eller kanske bar en helt ensam vecka i soffan. Whatever. Imorgon tar vi nya tag, för nu sprängs huvudet. Och det här var lite väl gnälligt till och med för min smak. Men vet du, något jag skulle vilja är att plugga igen. Kanske inte sena tentaplugg och skriva rapporter. Men sitta på föreläsningar och få intryckt nya kunskaper i det här slitna, värkande huvudet skulle jag vilja. Csn, sluta snåla. Låna ut lite mer stålars till mig och låt mig bli smart. En gång för alla.

Ett, två, tre. På det tredje ska det ske. Three is a magic number. Alla goda ting är tre. Och Johnny Depp är alltid het.

Drömde i natt, är så effektiv så jag passar på att drömma för fullt de 4-5 timmar jag sover. Hursom drömde i natt jag var gravid och det var en kille. Jag var lycklig. Inte alls stressad och rädd. Vad betyder det? Att jag visste att jag drömde och därför tyckte piece of cake att föda i en dröm, blir det för jobbigt då kan man styra så små, små gubbar kryper in och lyfter ut barnet, eller att det nya är smärtfri förlossning, bebisen transporterar sig omärkligt och ljudlös genom huden, som ett spöke. I drömmen dör man inte på förlossningen. Barnet får icke kolik, skulle ungen få kolik mot alla odds dyker Johnny Depp upp och är manny med helande krafter. Han kanske helar lite på morsan med och hon ba, kör hårt Johnny D, i drömmen finns inga konsekvenser. Inga makar som blir tjuriga för att man råkar shag the Depp. Men nu till detta med ett tredje barn, tänker mycket på det. Varför? För att det börjar bli sista chansen? För att det är inne att ha tre, eller fan nu är väl trenden fyra? Kommer man alltid fundera på ett barn till oavsett hur många man har? Blir man någonsin nöjd? Blir jag någonsin nöjd? Hur fattar man ett beslut? Vad ska man grunda det på? Om jag skaffa tre, skulle jag börja fundera på fyra då? Varför tänker jag så mycket på en trea? Min hjärna säger till mig tydligt, det är bra nu. Det är såhär mycket du klarar av. Varför börja om? Varför? Och varför älta detta? Vi har det fantastiskt nu (eller hade tills the dawg dök upp). Mina barn behöver mig, min tid räcker inte. Gillar inte heller att hänga upp små, små strumpor på tork hela nätterna. Kollar hellre på Big Bang Theory eller sover 4-5 timmar och drömmer om ultraljud och Hansen från 21 Jump Street. Vill jag ha ett barn till? Drömde för övrigt att det var dagen innan avresa för vår två veckors solsemester och jag kom på att Ebbe in te skulle med, han skulle bo hos farmor. Fick panik och ringde till flygbolaget och skrek, ni måste fixa en biljett. Ni måste fatta att jag varit insane när jag fattade beslutet att sonen skulle få stanna hemma. Jag var verkligen panikslagen. Sen vaknade jag av Lillas morgongnälliga stämma. Jag viiiill ha välling NU! Och så är det en ny dag och tack och lov att det är en lördag och det är en ledig helg på två hela dagar framför oss.

Om jag var född på 90-talet vore jag mf-in' smokin' hot nu

Hur kan jag gå tag i en PT som inte kostar något, varken pengar, blod, svett och tårar? Ser min astranged lillasyrras fb-statusbilder ikväll och känner mig gammal, fet och skröplig och ändå känns det som igår min tunga hängde utanför och mitt fu-finger var höjt i luften på fredagskvällarna. Och magen var platt, trots att den var fylld av öl och fjäril i väntan på att han skulle ge mig den där blicken. Så en free fucking PT eller en timemachine ska ligga i brevlådan imorgon bitti. Hittar jag bara morgontidningen där, då gör jag inge mer, aahhh agghhhh. Som Mattis säger.

Älskar de svåra bloggarna där man verkligen får söka efter mening

Och hur många felskrivningar hann autokorren göra där och hur många av dem misslyckades bloggerskan se i sin iver att leva efter sitt nya motto, nu eller aldrig. Effektivitet people, livet är kort. Hinner inte räkna. Skriver redan för fullt på ett nytt världsomvälvade inlägg, som den dyslektiska autokorren gör sitt bästa att krydda till. Godnatt, alla dödliga, Godnatt.

Förlåt på hens vägnar

Och sen ber jag om ursäkt till den stackars krake som kanske irrar sig hit och får läsa all den här deprimerande skiten som dessutom är full med stavfel, särskrivningen och saknar stycken. Men som vanligt är det inte den som skrivit bloggens fel, utan den som konstruerat iphonen. Ok, lite kanske det är bloggarna fel. Men bloggaren kan faktiskt inte hjälpa att hen är slarvig och lever efter mottot nu eller aldrig, fort ska det gå, effektivitet people livet är kort. Och så är ju iphonen dyslektiker. Det kan hen inte hjälpa. So don't get mad, get even.

Full av ambitioner, tom på ambition

Annars då? Planerar storslagen inredning och renovering. The dawg har käkat upp allt, så måste ha ny soffa, matta, tapeter, skor. Samtidig funderar jag på att sätta upp en vägg i Lillas rum, så sängen bli en mysig koja. För myyys ska det vara såhär en fredag och speciellt nu när hösten är på intågande. Myyys. Tänker snickra ihop en hylla till Ebbe, tapetsera hans rum med tidningar. Måla stolarna randiga. Trolla fram krukväxter som ej dör. Go rockstar i köket och krossa allt och sedan kakla allt i stil slakteri. Bygga en veranda med tak med en liten hammock. Installera hiss och byta golv på nerrvåningen. Eventuellt tar jag taket också. Installerar lite spottar över Ebbes original paintings. Måla pianot rosa och vaxa hela mig. Allt ska jag göra ikväll. Det är nu eller aldrig. Mitt nya motto. Jobba nu, eller aldrig. Äta nu, eller aldrig. Duscha nu, eller aldrig. Effektivitet. Det är min nya grej. Adhd-light, är min stil. Så soffpotatisar, sitt där och pös med era pringelsrör. Jag tar en löptid ner till Afrika, adoptera tvillingar och bygger en våning till på huset ikväll. Vad gör du?

Missing the nice personality

Jag undrar när jag ska bli sådär trevlig och stå i köket bland puttrande grytor och göra muffins av svarta bananer eller ens städa kylen och slänga all gammal möglig mat. Eller så undrar jag när jag ska bli trevlig överlag. Typ bry mig om andra, ringa och fråga hur de mår, bjuda på bananmuffins. Verkar som att det blir...aldrig.